japp ni läste rätt... min son är född och vägde 3166 gram och var 49 cm lång föddes 21.25

jag är så stolt över honom och mamman ska ni veta

men de ligger kvar på sjukhuset för grabben vill inte riktigt suga på mammas bröst men det kommer väl...

ska dit imorgon och hoppas jag får ta med mig dem hem

vill egentligen bara skrika rakt ut till hela världen att min son är född

vårt lilla mirakel efter 7 års försök ska heta NOAH ARILD (uttalas på engelsk/amerikanska)

allt från mig för idag

eder Denny

and i won the war,sort of...

det har hänt en del men säg när det inte gör det

det händer ofta pga mitt funktionshinder...

som det att jag fått byta handläggare på af eftersom :

1. han svarar aldrig på mail som jag skickar till honom

2.han vill inte prata med mig när jag ringer honom på texttelefonen

3.han avanmälde mig från alfa-kassan pga ett möte jag skulle varit på men inte fick en kallelse till

4.jag låg på om ett möte men inget händer

kan man känna sig mer misslyckad eller ?

jag är 35 år och kan lätt räkna de fasta jobben jag haft på ena handens fingrar tyvärr

är så trött på den här skiten

ska imorgon träffa min nya handläggare och en sius-konsulent

ska ligga på dem om att hitta antingen en praktik med svetsning eller ett jobb på samhall...

samhall ska ju ta emot folk med funktionshinder så vi får se vad som händer

när det börjar vända i den här skiten ska jag se om jag kan starta eget om jag får den utbildningen som jag vill ha

Hemvärnet är det enda som accepterat mig för den jag är och inte pga min hörselnedsättning utan de vet att om det blir allvar så kommer jag att stå där i frontlinjen tillsammans med dem och käka lera ,tugga lika mycket bly och taggtråd som dom

förhoppningsvis händer inte sånt gud förbjude det

hittills har jag gjort 124 timmar med mina kära kamrater när jag egentligen ska göra 60

en av dem sa att jag är lika mycket frontsvin som dom så jag skulle sträcka på mig

de vet hur jobbigt jag har det med den här skiten

jag berättar sen hur det gick på mötet

Eder Denny

jag vill så gärna jobba men det känns som att jag inte får göra det

jag vill ju bara få jobba  med det jag tycker om ...ämligen svetsa

innan var jag visserligen möbelsnickare men tycker bättre om att svetsa

ska det vara så jävla svårt att få ett jobb ?

jag är 35 år och hela mitt arbetsliv består i max 6 års erfarenhet

uppepå allt detta ska jag och frugan få ett litet barn också

jag vill ju ge mitt barn mat på bordet och kläder på kroppen så han/hon slipper skämmas...

jag mår verkligen dåligt över den här situationen

sen sist jag blogga om barn

det har varit UL och lyssna på hjärta och känna sparkar osv

det är en spännande tid vi har framför oss nu jag o frugan

barnet är så efterlängtat och kommer givetvis att bli bortskämt i lagom mängd

jag ska försöka blogga oftare men jag är sån att jag skriver när jag har nå att komma med...tyvärr

vi hörs

saker om varför jag inte fick vara kvar på jobbet jag hade i osby...

bla passade jag tydligen inte in där på arbetsplatsen

vet ej vad det är nu men skulle absolut inte förvåna mig om det visar sig vara min hörsel som spökar

vill gärna starta eget som svetsare men vet inte riktigt hur jag ska göra

en seg handläggare från af har jag fått me...

nej jag ska begära o ha A kvar så det händer grejer och inte bara rulla tummarna typen  

som händer nu...

vi får se var vi bor när detta året är slut

hur som helst har vi hunnit med mycket

ultraljud och allt såg bra ut på bebisen (bara 1) men det är ju jobb nog tror jag

midsommarafton osv osv

första midsommar utan Bamse ( ganska jobbigt men ...)

om allt går som det ska så ploppar ungen ut vecka 47

då var man arbetssökande igen...lika bra det då jag fick svårt att andas därborta sista dagarna

svärfar trodde jag blivit överkänslig mot isocyanater som ju inte är så nyttiga

ska se om jag kan vidareutbilda mig inom svetsningen och då bli licenssvetsare och då jävlar ska inte ens min dåliga hörsel sätta stopp för mina arbeten

möjligtvis mitt dåliga mattesinne men har man haft en svetslärare som själv är dålig på matte så borde det inte vara några problem kan man ju tycka

vad säger ni som sett mina svetsarbeten ?

då har man lyssnat på sitt barns hjärta och börjar fatta mer nu att det som händer är stort mycket stort och jag grät av lycka

nu den 15 juni ska vi på ultra ljud och få se barnet för första gången

ska bli spännande!!!!